Byn Rýrom


Området kring den lilla byn Rýrom består mestadels av skog eller verkad äng. Beläget ett par dagar söder om Gjutenheims klippor en nätt solmarsch ifrån en saltsjö. Saltsjöar består egentligen av havsvatten men är så avskärmad att den närmast framstår som en insjö. Den här saltsjön mynnade ut i en bukt i Himlahavet som sträcker sig mellan Nivaris östkust och de jättelika berget Himlahall. Vägen från ankarplatsen går runt ett förrädiskt sumpmarksområde som ligger strax söder om byn och som av gamla rävar fått namnet fyllbultkärr, detta till minne av de otaliga, osaliga berusade sjömän, pigor och drängar som gått ett tidigt öde till mötes då de slagit vad om att de i rusets stund skulle bli de första att finna sin väg igenom sumpmarkerna.

Det sägs att det var den notoriske kapten Vera-Eleonora Vindfast som grundade byn. Huruvida det är sant eller ej är det ingen som vet, men att hon låtit sitt beryktade slagskepp, den nattsvarta fregatten Kalla gasten slå ankar för dess avlägsna hamn under piraternas högborg råder det ingen tvivel om. Legenden säger att det var just denna fristad som blev hennes och hennes besättnings sista stopp innan de besvarade ropet från Pärlemoöarna och vände sina segel till dess försvar – som varje god dotter av Tundlaheim skulle ha gjort i hennes ställe. Nu är Rýrom och en trave legender allt som återstår av Vera-Eleonora och hennes Kalla gast, men ännu brinner övertygelsen i ögonen hos de kvinnor och män som trotsar havets vågor i jakten på friheten och allt det som glittrar.

Numera är Rýrom en fristad för piraternas släkte, en koppling till den civiliserade världen varigenom piraterna får möjlighet att sälja av sina byten och införskaffa vad än de inte haft turen att råka på själva. Värdshuset, Rå Spiggen, ägs av det Mériska handelshuset Fridwall vilka också är de som förser piraterna med möjligheten att sälja av sitt stöldgods – må hända att det kan vara till samma personer som de råkat stjäla det ifrån till en början. Det är hurusom föga den enda anledningen till att Tundlaheims döttrar och söner likväl som Strövare och friankarbesättningar lägger till invid Rýrom, för om handeln är det största skälet är bara kontakten med Fridwalls en liten del. Ändasedan rikena bannlyste piraternas närvaro i städerna hade fristäder just likt Rýrom blivit deras ända tillflyktsort och plattform för förhandling, nöjen och begär. Den sentimentale mindes den tid då piraternas släkten härskat havet vid rodret på mäktiga fartyg och när det fanns gott om tillhåll att besöka – inte minst på Pärlemoöarna där triadstäderna Kîl, Kastîl och Kab-rî helt befolkats av piraternas sort. Numera bestod dessa städer enbart av ruiner och aska medan Pärlemoöarna brukades för Mandraks räkning. Liksom dessa ruiner utgör spillrorna av en svunnen tid utgör Rýrom ett eko som blir allt mer vanskligt. Runt om i världen bränns ännu fristäderna i snabbare takt än de hinner grundas och piraternas alternativ blir allt färre varefter rikena skärper tonen. Damméro är en av de nationer som har slappast inställning till piraterna och bland de hundratals fiskebyar som utgör den större delen av den Mériska bebyggelsen lyckas ännu ett par pirattillhåll likt Rýrom gömma sig. Även några mindre öar utgör fortfarande fristad, men den Drakiska spaningsflottan har begränsat dessa möjligheter kraftigt.

© 2016 Larp Lab Imagination AB