Svarte Remus och Klistens-mjödet


Svarte Remus Svalls historia börjar långt bak i historien, ja så längt bak att kungadömet Nivaris inte hade uppstått än. Givetvis var det inte Svarte Remus Svall själv som levde då men hans förfäder gjorde det och det var så pass att Svarte Remus Svall farfars farfars farfars…farfars far Femus den runde var storhövding i en liten by vid namnet Gråstenby, knappt en dags vandring från Hisnafjorden. Femus den runde var en uppskattad hövding som mer än gärna ställde till med stora kalas för hela byn. Under dessa fester sades det att Femus den runde drack lika mycket mjöd och tallvin som hela byn bryggt tillsammans. Ända från Femus den rundes tid har hela hans släktlinje varit förtjusta i dem dryckerna som framkallar berusning. Även om Femus den rundes styre över byn var uppskattat fick det ett hastigt slut när den nya kungen Kung Antares drev alla hertigar och hövdingar till galgen eller på flykt från landet. Det var vid det tillfället då Femus den runde tog två mjödtunnor under armarna och, enligt sägen, sprang ända till havet, en resa som skulle tagit veckor med häst. Tills Femus den runde nått havet var båda mjödtunnorna slut och kungens män hack i häl och det var när Femus den runde såg döden i vitögat han slängde sig ut för klipporna ner i havet och kramlade sig fast vid den sista mjödtunnan. Femus den runde guppade sedan upp och ned i takt med vågorna tillsammans med mjödtunnan. Denna guppande färd tog en fartfylld vändning när Femus den runde fastnade i den 8:e sjuårsstormen och kastades iväg i stormens fart där den plötsligt tog slut i en liten klipphäll på Pärlemoöarna. Med ett stadigt grepp om den sista plankan som tillhörde Femus den, inte lika, rundes mjödtunna kravlar han upp för sluttningen från havet där han blir bemött av en man från en liten by några tiotal stenkast därifrån. Femus blev omhändertagen av byborna som om han hade varit en av deras egna. Det var denna lilla by som Femus blev kvar och allt efter att byn växte kände Femus att det saknades något i byn och det var då som han öppnade sin alldeles egna krog. Krogen blev ett uppskattat tillhåll för byborna men även om Femus dagar i denna by var lyckliga blev dem alldeles för kort. Femus dog i förtid när han vann sin egen tävling att dricka mest på årsdagen av öppningen av krogen. Men även om Femus inte levde vidare gjorde hans krog det och inne i krogen står Femus den rundes historia huggen i sten. Ett av Femus många fyllebarn vuxit sig större och tog över krogen. Krogen gick sen vidare från far till son i generationer tills den dagen krogägaren stängde ovanligt tidigt. Ryktarna gick om hur en ny liten krögare var född, Svarte Remus Svall var en välskapt pojke borträknat den svarta stortån som pojken hade. Vid 15 års ålder spelade pojken en allt större roll för krogen och dess gäster men för Svarte Remus dög inte det gamla hedliga mjödet som han serverade i stopen utan han ville ge något mer, något godare, något alldeles extra. Det var då som han började experimentera med kryddorna i mjödet. Detta fortgick en längre tid och Svarte Remus letade sig längre och längre bort för att hitta nya kryddor för sitt mjöd. Längre och längre in i skogen sökte han och till slut lite för djupt. I dem tjockaste och snårigaste delen i skogen öppnade sig en glänta i skogen för Svarte Remus, även om gläntan var stor så nådde inte solens strålar ner till den fuktiga marken. Men det var något i gläntans mitt som drog till sig Svarte Remus blick, något som såg ut att glittra som guld, medan Svarte Remus gick närmare insåg han snart vad det var för något, en stor gryta i guld stod där i på en bädd av glöd. När Svarte Remus sakta började backa bakåt känner han hur två stora kalla händer nyper tag i hans axlar bakifrån och dem kalla kårarna sprider sig längst hela ryggraden känner han ett slag i bakhuvudet och allt blir svart. Efter ett tag vaknar han upp ur sin medvetslöshet och finner sig fastbunden vid ett träd i kanten av gläntan och en bit därifrån ser han ett dussin gröngrå gestalter med krökta ryggar utföra en sorts ritual med dans och rök. Svarte Remus hade blivit fången hos trollen och ritualen trollen höll var antagligen en ceremoni innan de skulle äta Svarte Remus levande. Men medan han satt där kände han hur det plötsligt blev svalare och bevittnade hur en gråvit tjock dimma snabbt täckte hela gläntan och trollen slutade tvärt med sin ritual och började oroligt kolla sig omkring. Plötsligt var det som en blixt gick genom dimman och Svarte Remus bländades av ett kraftfullt ljus, efter att Svarte Remus blinkat bort bländningen ser han hur dimman är borta men hur trollen verkar ha frusit till sten och från andra änden av gläntan ser han hur människoliknande varelser sakta kommer fram emot honom. Varelserna såg ut att vara människor men flera 100 år gamla, gamlingarna kommer fram till Svarte Remus och låssar honom från trädet för att sedan ge honom en klunk ur en flaska. Svarte Remus blir alldeles varm och avslappnad i kroppen. Gamlingarna klargör för Svarte Remus att de tillhör den äldre stammen av häxmästare och har nu hittat alla ingredienser för att kunna skapa evigt liv men de behöver en speciell gryta för att brygga denna evighetsbryggd. Denna gryta var den gyllene grytan som trollen hade men häxmästarna har en uråldrig lag som säger att de inte får ta något som tillhör någon annan. Så häxmästarna bad Svarte Remus att skänka den gyllene grytan åt dem, men Svarte Remus som fortfarande var tagen av drycken han nyligen fått sade att han skänker häxmästarna den gyllene grytan ifall de ger honom en krydda som kommer att göra att hans mjöd kommer att gå till historien. Sagt och gjort tog en av häxmästarna en liten flaska från sitt bälte, gick till den gyllene grytan, kastade i en handfull frön som kom från dennes innerficka och mumlade några ord över grytan. Därefter sänkte han ner den lilla flaskan i grytan. Sedan gav han flaskan till Svarte Remus och sade att en droppe per tunna ska nog räck, varefter de försvann in i dimman. Svarte Remus letade sig tillbaka till byn där han smög in genom bakdörren på krogen och provade att smaksätta en tunna mjöd med det han fått ifrån häxmästarna och när han sedan provsmakade mjödet kände han sig alldeles varm och lugn inombords. Ända sen den dagen har Svarte Remus alltid kryddat sitt mjöd i hemlighet med häxmästarnas extrakt och även om han har droppat i det i 100 tals tunnor verkar den lilla flaskan aldrig ta slut. Och Svarte Remus mjöd blev vida känt i omnejden, det blev så populärt att han ställde upp i Pärlemoöarnas tävling för bästa mjöd år 1252 och vann med sin då kallade Klistens-mjöd de eftertraktade titeln som pärlemodrycken. Och sedan dess har Svarte Remus mjöd varit Tundlasöner och Tundladöttrars mest eftertraktade dryck. Och än i dag finns det inget godare och mer behagligt än att komma in frusen på ett varmt värdshus och ta ett stop Klistens-mjöd och känna värmen och välbehaget sprida sig innombords.

© 2016 Larp Lab Imagination AB